Då var säsongen äntligen igång! (Ingen som läser här kan väl ha missat hehe).
I år fick vi bästa tänkbara förberedelser med DRÖMförhållanden på lägret veckan innan. Kunde åka nästan alla pass med blå burk under skidorna och behövde aldrig snurra oss trötta på tävlingsbanan. Minns inte när det hände senast? Så ja, sista veckorna in mot premiären kunde knappast varit bättre men som alltid känner man sig inte riktigt redo för att dra igång och nervositeten är på topp. Men jag tycker att jag kunde hålla tankar och nerver någorlunda i styr och efter en lite seg start på fredagens 5 km fick jag till en bra avslutning och ett helt ok premiärlopp. Det bästa av allt var väl ändå känslan av att kunna åka ett skejtlopp utan att behöva kämpa mot krampen i underben. Så glad och tacksam för att ha en stark och hel kropp att kämpa MED istället för MOT! Så med lite mindre pirr i magen var det i lördags dags för 10 km klassiskt. För mindre än en månad sen innehöll vart och vartannat av mina klassiska rullskidspass ett mindre utbrott för att jag inte fick tekniken att fungera (tålamodet är ej min bästa vän) men sista veckorna har det plötsligt börjat stämma lite bättre. Så mitt enda mål i lördags var att känna att jag kunde åka klassiskt med flyt. Föret som bjöds med glatta, sladdriga spår gjorde väl inte direkt att det kändes som att man åkte med något vidare flyt under tävlingen men jag kunde ändå åka helt ok tekniskt, så det blev ett godkänt lopp även det. I söndags lyckades jag sen slå till med min bästa sprint någonsin, kul avslutning på helgen! :)
0 Comments
Redan söndag igen och jag sitter i bilen påväg hem från en fin helg hos Johan och Johanna i Göteborg. Vi fördriver tiden med radiosporten som just fastställt att känslan är att Leksand snart slår in ett kvitteringsmål mot Färjestad. Hoppas de har rätt så att det blir första hemmaseger för i år (man måste ju hoppas). Tycker Leksand är värd det!! Mallis-lägret blev riktigt lyckat. Veckan började med finväder och svettiga intervallpass såväl i bergen som löpandes på stranden. Mot slutet blev tyvärr vädret lite tråkigare med vi kunde förstås genomför många fina och givande pass ändå. Vi avslutade med ett distanspass ut mot Formentor som har blivit lite utan en favorit på ön. I veckan har det varit lite mindre träning och därför passade det perfekt med en helg i Göteborg. Johanna och Johan har visat oss stan, vi har hunnit med tacofredag, OL-pass på träningskartan till 10mila nästa år och självklart ett besök på Liseberg. Tack för en kanonhelg!
Har just tinat upp efter 3 timmar på de klassiska rullskidorna i 4 grader och ösregn. Gav mig ut i morse med stor tro till att regnet skulle avta efter 9, som väderprognosen utlovat. Det gjorde det inte. Hösten är här med besked men har ju varit så fint höstväder hittills, så ska inte klaga! Lite av vad jag har sysslat med de senaste dagarna: Lunch på Ärtknubben förra söndagen. Korv, kaffe, marshmallows, finväder och finsällskap. En bättre söndag helt enkelt! Varit hundvakt åt Wilma som ständigt hade koll på alla som går förbi på gatan utanför. Stressigt att vara stadshund för en dag ;) Njutit av finare höstdagar, här från ett pass runt Varpan. Bakat scones till frukost på min vilodag förra lördagen. Var så varmt så att det gick att sitta på balkongen och äta frukost den dagen. Nött teknik på bandet med hjälp av bästa coacherna Mos och Clarren. Den kvällen avslutades med tacosmys då vi fokuserade mer på att äta än att fota hehe. Som jag nämnde i förra inlägget har jag även hunnit med ett raceläger i Idre. Tre dagar som skulle likna en tävlingshelg på vintern med sprint, distansrace skate och backrace från Idre By till Nipfjället. Riktigt bra dagar och så kul att börja träna lite mer tävlingslikt nu när säsongen närmar sig. Har ett pass kvar idag, sen har jag nog gjort bort den sista riktiga mängdvecka för den här träningssäsongen. Längtar så efter att få komma på snö nu!
Den här helgen har mest ägnats åt plugg i min ensamhet i Falun. Lite tråkig förstås men har massa roligt att se fram emot nu så tror att jag kan härda ut hehe. På lördag åker vi till Mallis med klubben. Sen en helg i Göteborg med Kristian och några vänner och veckan efter det första snölägret(!!) Träningen rullar på riktigt bra just nu. Har haft några veckor med bra flyt och känsla. Förkylningen efter Alliansloppet blev som tur var kortvarig. Efter en lite lättare "kom-igång-vecka" som det alltid blir efter sjukdom väntade en vecka med många träningstimmar, först på hemmaplan i Falun och sen tillsammans med klubben som hade hemmaläger i Mora. Gillar att träna i Mora, framförallt löpning där är så himla fint. Under lägret sprang vi Högåsrudan som är en av mina favoriter. Vi hann också med backintervaller kring Viborg där vi körde 3*5 min med 30 sek vila fyra varv på en banan som tog 15 min. Ett riktigt bra pass! I tisdags rullade jag vidare till Torsby för att åka lite skidor. Det var första gången på snö sen operationen och wow va härligt det var att åka skate utan minsta lilla krampkänning. Minns hur det kändes förra året och hur jag försökte "förklara bort det" med att jag säkert bara var ovan och därför blev så spänd i underbenen. Fem skidpass hann jag med och det var inte bara underbenen som kändes bra. Flera tekniska bitar som jag jobbat med men inte riktigt fått till på rullskidorna kändes det som att jag fick till bättre på snö. Skön känsla! Nytt för mig i år är att jag kommer åka på pjäxor från Alpina. Hittills är jag supernöjd med det beslutet. Nu i helgen befinner jag mig hemma i Leksand. Har just sprungit ett distanspass. I eftermiddag väntar TRX-styrka och stakning innan jag tar vila imorgon och laddar för ett kort med intensivt läger med DSA i Idre till veckan. Där ska vi köra 3 träningsrace på rullskidsbanan, blir nog tuffa och fina dagar. Förra veckan blev det klart att Moramast fortsätter stötta mig i min satsning ytterligare ett år. Jag är så tacksam för att ni tror på mig, TACK! Då var sommarlovet på den här bloggen officiellt över! Jag hoppar hela summeringen och säger kort och gott att sommaren varit topp. Istället lovar jag lite smått att jag försöker mig på en uppdatering i veckan framöver. Känns som ett rimligt mål. Känns också som att jag faktiskt behöver ett mål om det över huvud taget ska bli några inlägg här hehe. Det enda jag vill titta tillbaka lite på är min små ben som nu mera tränar precis allt. SÅ glad för det och hoppas förstås att känslan ska vara lika god när jag ställer mig på ett par riktiga skidor på snö. I lördags åkte jag mitt första Allianslopp nere i Trollhättan. Det slutade med en 14e plats efter att ha fått släppa klungan med ungefär ett halvt varv kvar. Hade hängt löst ett par gånger innan dess men lyckats kämpa mig ikapp igen. Så även om jag grämer mig lite för att jag släppte just där jag gjorde så hade jag nog inte så mycket mer att komma med ändå. Hade slösat lite väl mycket energi på onödiga ställen innan dess men tycker ändå att det var ett klart godkänt lopp från min sida. Ett litet steg framåt då mycket stakning sådär flackt aldrig riktigt varit min grej. Ligger just nu i soffan och snorar ur det sista från en förkylning som jag vaknade med i onsdags. Som tur är verkar det inte bli något långdraget. Ett par dagars extra vila är väl inte hela världen även om det nu börjar krypa i kroppen av rastlöshet och längtan efter att få träna igen.
Hallå där! Juni månad har bara rusat förbi! En månad där träningen gått från att sitta inomhus och staka på skierg till något som allt mer liknar normal sommarträning. Det har inte varit allt för spännande att bedriva träningen inomhus men det har också gjort att alla små steg framåt har varit desto roligare. Det var en stor befrielse att kunna börja träna i simbassängen utomhus när stygnen var bort och ja, ni förstår ju att jag hade lite förvrängd uppfattning kring vad som är kul, när vattenlöpning som annars är dötrist, är det roligaste man kan göra haha. Min motivation som oftast är ganska hög ändå, har nog stigit ännu lite mer under den här rehabperioden och jag känner mig mer motiverad än någonsin till att genomföra bra träning. Midsommar har också passet. Blev en härlig helg som spenderades i Rönnäs med ett kul gäng. Vi hann med allt som hör midsommar till med femkamp och dans runt majstången i Gropen. Midsommardagen böjd på ännu ett firande i byn, minigolf och bad i Insjön. Alla var dock inte lika badsugna då badtemperaturen inte riktigt var vad vi hade hoppats på Nu befinner jag mig i Sjusjön, Norge på läger tillsammans med de andra i IFK Mora. Jag har kommit så pass långt att jag kan träna lite av allt och njuter verkligen av att få vara på läger igen. Vi har redan hunnit utnyttja några av Lillehammers guldkorn så som Hafejllsbacken och stigningen upp mot Nordseter som dessutom var asfalterad och som värsta autobahn för oss rullskidåkare. Idag har vi vila, sen kommer vi träna på tills vi åker hemåt på söndag. Ser framemot en tuff och fin vecka här uppe
Hej hej hej!
Dags att uppdatera er om läget kanske? Sedan vi hördes senast har jag hunnit med vårvila och en förkylning som såg till att jag fick vila upp mig lite extra länge och verkligen fylla på motivationen till max. Jag hann precis dra igång träningen, få ett par veckor med sån där brutal träningsvärk som man bara har på våren, innan det var dags att inta viloläge igen. Kort efter att jag skrev min säsongsutvärdering träffade jag en ortoped som konstaterade att anledningen till att jag åkt runt två säsonger med kramp i underbenen, var compartment. Det var väl också vad jag själv hade börjat misstänka i slutet av säsongen, men jag hoppades ändå in i det sista att jag skulle ha fel. Som tur var fick jag en operationstid väldigt snabbt. Jag opererade båda benen igår och ligger nu i soffan med benen i två paket. Rastlösheten har redan börjat smyga sig på men nu gäller det bara att ha tålamod i någon vecka innan jag så smått kan börja dra igång alternativ träning. Så de första månaderna av det här träningsåret kommer inte riktigt bli som planerat, men jag är övertygad om att jag kommer komma starkare ur det. Åtminstone i överkroppen som kommer få jobba hårt innan benen är helt redo för träning igen! Och framförallt hoppas jag ju såklart slippa all kramp och kunna åka skidor bättre kommande vintrar. Innan operationen hann jag med att springa två sträckor på 10mila helgen som var. Först i damstafetten tillsammans med de andra tjejerna i Leksands OK och sen andrasträckan i herrstafetten. Vi var några Leksandstjejer och lite andra skidåkare/skidorienterare som länge hade pratat om att ha damlag i herrstafetten och så blev det också. Under namnet Knoppen Elit tog vi oss igenom hela natten med bravur! Riktigt häftigt var det att ge sig ut på 14 km nattorientering och än häftigare att också känna att jag hade kontroll över orienteringen. Det var ingen superfart i benen med bara några timmars vila efter damstafetten men jag hade räknat med betydligt fler misstag då det säkert var 5 år sen jag senast gav mig ut i skogen med pannlampa. Hoppas på repris kommande år och att fler damlag tar sig ann utmaningen! Hej! Det är väl så att när man som mest behöver fokusera på att plugga hittar man alltid trettielva andra viktigare saker? Så för att få lite variation i mitt python-kodande tänkte jag printa ner några tankar om säsongen. Efter att förra säsongen inneburit sjumilakliv framåt hade jag förstås stora förhoppningar om att fortsätta i samma spår den här säsongen. Så blev det inte riktigt men jag kan ändå glädjas över flera enskilda resultat som varit riktigt bra och det är väl inte heller så enkelt som att tro att utvecklingskurvan ska peka spikrakt uppåt hela tiden. Bättre resultat men hur var det med känslan? Träningsåret flöt på bra och bortsett från en usel inledning i maj så höll jag mig frisk och skadefri. Det var ett lyft för mig att byta klubb och få dela många givande lägerdagar med ett härlig IFK Mora-gäng. Jag tränade betydligt mer än tidigare, för den som gillar siffror blev det en ökning på närmare 100 h (sett över hela året). Jag upplevde aldrig någon jättedipp men kan inte heller säga att jag gick in i säsongen men något vidare överskott. Premiären i Bruksvallarna var precis så som en premiär kan vara... Trots en småseg kropp blev sedan första Intersport cup i Idre riktigt lyckad för min del. Min första sprintfinal och också min första pallplats på distans gav mig en plats i landslagstruppen till Skandinaviska Cupen i Vuokatti. Redan där hade jag uppnått flera av mina mål som jag hade inför den här säsongen, sjukt kul! Väl i Vuokatti var det inte mycket som stämde men jag fick med mig nya erfarenheter och ett OK lopp från söndagens 10 km F. Jag blev tyvärr sjuk över jul men fick därefter fina träningsdagar i ett vintrigt Grövelsjön. Det var riktigt skönt att komma iväg och träna långa pass på natursnö, hittills hade det mest blivit ett evigt snurrande på konstsnöslingor. I början av januari var det Skandinavisk Cup i Östersund, en helg som jag hade sett framemot länge då jag verkligen gillar banorna där och distanserna som väntade. Östersund bjöd på riktigt kallt väder och det var väl inte helt smart att tävla när termometern visade runt -20, men där och då var tävlingsdjävulen alldeles för stark för att ta ett sådant beslut. Så här i efterhand kändes det onödigt när jag ändå inte fick ut det jag ville och helgen slutade med att jag bröt masstartsloppet med astma. Här någon gång började jag bli len smula frustrerad över att jag inte hade fått känna känslan av form och flyt som jag hade förra vintern. Jag var riktigt taggad på att få en bra träningsperiod inför SM och hitta den känsla jag sökte. Det var inte bara att formen inte riktigt fanns där som bidrog till att jag inte hade någon vidare bra känsla i åkningen. Till och från förra säsongen slet jag med kramp i underbenen, något som varit ett problem från första skateskär den här vintern. Inför SM var jag ändå väldigt hoppfull om att jag skulle bli av med problemet då jag hade fått gjutna sulor som jag till en början upplevde underlättade det en del. Jag kunde åka lite mer avslappnat och behövde inte riktigt "balansera" lika mycket på varje skär, vilket var det som jag trodde (och fortfarande tror) var orsaken till att musklerna på framsidan av mina underben blev så ansträngda. I min iver att hitta form tränade jag på med kanske lite väl hög belastning lite för nära inpå SM och SM-veckan blev inte alls vad jag hade hoppats på. Som väntat räckte inte mina resultat för att få en plats i den nationella gruppen till världscupen här i Falun, vilket var ett av mina mål den här säsongen. Nästa lopp blev istället Intersport Cup i Hudiksvall där jag lyckades ta min andra pallplats för säsongen på söndagens masstart. Efter att ha åkt tillsammans med Evelina Settlin fick jag tillslut ge mig i spurten och slutade två. Väldigt nöjd med det och det gjorde såklart gott för självförtroendet ! Därefter följde Tjejvasan där jag vågade mig på att staka och fick till en riktigt bra första halva av loppet. Två helger där kroppen äntligen hade känts lite piggare än tidigare i vinter. Skandinaviska Cupen avslutades i Otepää, Estland med en mintour. En helg där jag inte fick med mig någon bra känsla vare sig i skaten eller den klassiska åkningen. Helgen efter väntade avslutningen i Intersport Cup i Torsby. Jag hade chans på pallen i totala Intersport Cup men visste att det skulle bli viktigt för mig att göra min bästa klassiska sprint någonsin för att det fortfarande skulle vara möjligt. Jag tog mig vidare från prologen och slutade tillslut 12:a på sprinten vilket faktiskt var det klart bästa jag gjort i en klassisk sprint. På söndagen var det sedan dags för min favoritdistans 10 km F , jag var riktigt fokuserad och taggad. Jag gjorde verkligen vad jag kunde för dagen, hade riktigt bra fokus och kroppen kändes klart piggare än i Estland. Vad jag dock inte kunde påverka där och då, var som vid i princip alla andra skatelopp den här vintern, mina underben. Tyvärr gjorde inte de nya sulorna de underverk jag hoppats på och krampen i underbenen ville inte försvinna. Väldigt tråkigt att känna att resten av kroppen var i bra form men ändå inte kunna få ut allt. Det är svårt beskriva, men att försöka få bra tyck och åka fort på skidorna när halva benen är som två trästubbar går sådär... En nionde plats blev det för mig tillslut vilket glädjande nog räckte för att knipa tredjeplatsen i totalen! Självklart är det kul att få med sig bra resultat men någonstans är det ändå känslan av vara i flow, att åka riktigt bra skidor, som man strävar mot. Från SM-avslutningen i Gällivare tar jag med mig en rolig och lärorik teamsprint! Jag avslutade säsongen med kanske vinterns bästa känsla på Åre XCO, en helt betydelselös men ändå väldigt rolig tävling. Kort och gott är jag ändå nöjd med mycket av det jag gjort den här säsongen, pallplatserna i Intersport Cup, de framsteg jag gjort i stakning och sprint mm. Inför nästa säsong kvarstår mitt mål om att ta mig ut på världscup och träningsmässigt siktar jag på att komma över 800 h-gränsen. Jag är riktigt taggad på att dra igång ett nytt träningsår! Närmast väntar dock några lugnare veckor där jag framför allt hoppas få svar på varför jag fått sån kramp i underbenen och vad som behöver göras för att få det att försvinna. Vad det än innebär är jag beredd att göra vad som krävs för att kunna åka skidor som jag vill framöver och ! Inget ont som inte för något gott med sig... Tack alla som hejat, stöttat och på ett eller annat sätt hjälpt mig den här säsongen. Utan er alla vore den här satsningen inte möjlig, ni är GULD värda! Sponsorer, min klubb IFK Mora, Dala Sports Academy, Kristian och inte minst min familj och tillika huvudsponsor som ser till så att jag får leva min dröm. Uppåt, framåt! Ibland fungerar allt och ibland fungerar ingenting. Det sistnämnda speglar väl mest hur min SM-vecka var. Jag hade höga förväntningar inför veckan, träningen hade fungerat bra inför och jag var riktigt taggad till lite revansch efter att Skandinaviska cupen hade fått ett sånt snöpligt slut då jag fick bryta sista loppet med astma. Kanske hade träningen fungerat lite för bra, det hade gått lätt att träna och förhållande var så himla fina. Såhär i efterhand kanske jag var lite för ivrig och tränade på för hårt för att få den form jag önskat. Det var i alla fall med otroligt tunga ben jag tog mig runt första distansen 10 km klassiskt. Syra i första backen som sen aldrig ville försvinna. När ledare övergår från att ropa tider till att istället ropa tekniktips inser man ju att det går allt annat än fort (om jag nu hade tvivlat på det tidigare i loppet). Jag vet nog faktiskt inte om jag någonsin har blivit så stum så tidigt i ett lopp förut? Har ju som vana att vara en riktigt slowstarter, så syra i första backen är inget jag brukar få smaka på.
Stafetten och sprinten hade sedan några ljusglimtar men i spriten finns det att jobba på så att säga.... Fick b.la. höra att det var jag och Kalla som hade sämst målgångar den dagen hehe. Såg även på sändningen i efterhand och ja, den fällningen är inget jag är stolt över. Sist ut var favoriten, skiathlon. Jag hade ju insett att formen inte var vad jag önskat och hade ändrat taktik lite grann. Jag fick ändå med mig en helt okej känsla från den klassiska delen. Jag fick släppa lite uppför för att inte gå helt över gränsen men kunde åka bra på de mer lättåkta partierna. Att släppa uppför var verkligen inte vad jag hade sett framför mig när jag laddade för den här veckan, det var där jag skulle vara stark. Men så är det ibland och istället för att spränga mig helt i fösta backen kunde jag nu komma in till skidbytet som 9a med en ganska bra känsla inför skatedelen. Första kilometerna gick bra och jag hade en bra känsla i åkningen. Märkte också att klungan splittrades upp lite när jag drog men tyvärr trasslade jag och Maja ihop just innan varvningen och jag bröt staven. Ett antal svordomar följde och klungan försvann. Så det blev ingen bra dag där heller men jag får ändå ta med mig en lite bättre känsla än de tidigare dagarna i alla fall. Som väntat räckte inte mina lopp för att bli uttagen i den nationella gruppen som får köra världscupen här i Falun, som var mitt stora mål i år. Jag blev dock reserv, så hoppet får stå till att många av de som är före mig i listan blir sjuka (ego som man är). Min dator är verkligen inte samarbetsvillig för stunden, så det här inlägget har tagit sin tid att skriva klart. Den har egentligen varit lite bångstyrig hela hösten men nu är sammanbrotten nära varje gång jag använder den. Jag misstänker att den inte är helt förtjust i den kurs jag läser just nu, programmering i Python. Jag har full förståelse. Det har blivit ett antal sammanbrott även från min sida då error- meddelandena haglat, men där emellan när man klurar ut en kod som fungerar så är det riktigt kul faktiskt. Så, då vet ni vad jag ägnar mina dagar åt vid sidan av skidåkningen just nu. Hejsan!
Tänkte kika in för ett litet hej på den stackars bortglömda bloggen. Skulle behöva dra en lång harang av ursäkter för det enormt långa uppehållet men hoppas att ni som är intresserade fortsätter att kika in ändå. Jag ska göra ett försök att bli bättre. Sedan sist har det varit Intersport Cup i Idre med bra resultat från min sida som tog mig till Skandinaviska cupen i Finland, en förkylning vid jul, nyår i Grövelsjön, två fina race på Mora Pinglan och en kylig helg med Skandinavisk cup i Östersund. Här och NU befinner jag mig i Piteå och laddar för fullt för SM-veckan som drar igång med 10 km klassiskt imorgon. Jag är taggad och förväntansfull! Hoppas ni passar på att följa tävlingarna som sänds i vinterstudion. |
ARKIV
November 2016
|