Back on track skulle man kunna säga!
Ja nu var det ett tag sen jag skrev senast. Efter Piteå var det en liten träningsperiod med en del mindre tävlingar som gick helt okej. Började hitta ett helt nytt flyt i skaten, som i för sig redan innan var min styrka. Men nu kändes det ännu bättre! Under den här perioden körde jag även på lite hårdare med styrkan som är en av mina främsta förbättringspunkter. Ett riktigt givande program som jag snabbt kände resultat av. Innan nyår var det som vanligt dags för Morapinglan. Hade tränat på bra över jul men hoppades ändå på att inte vara allt för sliten. Första dagens klassiska lopp 5 km, gick inte alls bra. Jag har nog aldrig känt mig så stum i klassiskt och jag kände dessutom att något inte stod rätt till i hals/luftrör. Tog förgivet att det var en förkylning på gång och stod över tävlingen dagen efter. Jag blev dock aldrig sjuk så jag testade att träna igen ett par dagar senare. Blev helt förbryllad när känslan i luftrören var där igen redan efter 10 min av passet. Vad tusan?! Kändes som det var -25 när det i själva verket var plusgrader. Sen höll det på såhär i 2,5 vecka. Trodde att jag var sjuk, vilade, blev aldrig sjuk, tränade, fick ont i luftrören igen osv. Var till läkare som gissade på virus som bara inte hade brutit ut än, men inte fan fick jag något förkylningssymptom. För andra året i rad började alltså januari men massa skit. Så jäkla trött på sjukdomar och skador som ska hindra en från att göra det man vill allra mest. En aning less började jag träna på riktig igen 1 vecka innan SM och det kändes väl hyfsat, det blev inte värre i alla fall så jag körde på. Efter 3 veckors väntan fick jag dessutom göra ett astmatest och där fick jag äntligen svaret! Det är ju aldrig kul att få reda på att man har astma, men efter veckor av funderingar där jag ett tag skrämde upp mig själv så pass mycket att jag trodde att jag hade fått twar, så var det en lättnad att i alla fall få ett svar. Nu till det som har hänt senaste veckan, SM här i Falun. Trots en strulig månad var jag dum nog att sätta lite för höga förhoppningar på mig själv. Jag borde väl förståt bättre men men. Det drog i gång i onsdags med skiathlon som är min favoritdistans . 7,5 klassiskt + 7,5 skate. Det blev ingen rolig historia. Stum redan innan vi hade lämnat stadion och tappade mycket på den klassiska delen. Ut på skaten var jag helt inställd på att jaga och att det skulle gå lättare, så har det alltid varit tidigare på den här distansen. Men huvudet ville mer än kroppen. Plockade åkare i början och tröck det jag hade i backarna. Men var såååå stum. Intalade mig själv att jag bara var ovan vid att tävla och att det var såhär det brukar kännas, att jag kanske var i lite dålig form bara. Var besviken när jag kom i mål, att inte ens skaten fungerad. I torsdags var det dags för stafett, jag Emilia och Linnea bildad Sundbybergs lag. Hade fått min astmamedicin till dagen och oj vad skönt det var att andas luft istället för slem, och att verkligen få luft också. Jag var tveksam till att jag verkligen hade astma, trodde ju aldrig att jag hade haft svårt att andas. Men nu när jag verkligen fick känna skillnaden så kom ju också förklaringen till allt slem, stumma ben och "dålig form" tidigare lopp, ja enda sen Morapinglan i alla fall. Till stafetten, Emilia gjorde misstaget att ta Jockes skidor och hade därför lite svårt att hänga med i backarna på 1:a sträckan. Hon skickade ut mig i ett jagande läge på 2:a sträckan och idag var det riktigt kul att åka! Jag tog ikapp några lag och känslan var att det var ett av de bästa lopp jag har gjort i klassiskt. Formen är väl inte riktigt på sin plats men huvudet vill och tekniken satt där idag. Sen fortsatte Linnea att plocka på sista sträckan så vi slutade 8a, riktigt kul att köra stafett :D Lördag och klassisk sprint på programmet. Uppvärmningen kändes riktigt bra och jag kände mig verkligen stark. Var helt inställd på att gå vidare idag, banan var lång och lite mer lik ett distanslopp. Det skulle verkligen passa mig. Men nej, inte den här gången heller!!!! Hittade inte känslan från uppvärmningen, det gick i slowmotion i början av loppet. Dock fortsatt ett steg åt rätt håll när det gäller den klassiska tekniken. Tar med mig det från dagen och gläds åt Emilia som blev 11.a wohoo! Igår avslutades SMveckan med 10 fritt, också en favorit hos mig. Det var ett okej lopp från min sida men inte mer än så. Kände mig stark uppför långa mördarbacken men orkade inte riktigt hålla farten i början av varven. Hade en lite dröm om topp 15 inför dagens lopp, men farten fanns inte. Hoppas på att lite fler fartpass ska göra susen till nästa cup i Ulricehamn. Det var ändå väldigt kul att åka idag, tack vare grym stämning längs banan med mycket publik som hejade på, jätte kul :D Tack till hela klubben för en bra och rolig vecka!
0 Comments
|
ARKIV
November 2016
|