Då var säsongen äntligen igång! (Ingen som läser här kan väl ha missat hehe).
I år fick vi bästa tänkbara förberedelser med DRÖMförhållanden på lägret veckan innan. Kunde åka nästan alla pass med blå burk under skidorna och behövde aldrig snurra oss trötta på tävlingsbanan. Minns inte när det hände senast? Så ja, sista veckorna in mot premiären kunde knappast varit bättre men som alltid känner man sig inte riktigt redo för att dra igång och nervositeten är på topp. Men jag tycker att jag kunde hålla tankar och nerver någorlunda i styr och efter en lite seg start på fredagens 5 km fick jag till en bra avslutning och ett helt ok premiärlopp. Det bästa av allt var väl ändå känslan av att kunna åka ett skejtlopp utan att behöva kämpa mot krampen i underben. Så glad och tacksam för att ha en stark och hel kropp att kämpa MED istället för MOT! Så med lite mindre pirr i magen var det i lördags dags för 10 km klassiskt. För mindre än en månad sen innehöll vart och vartannat av mina klassiska rullskidspass ett mindre utbrott för att jag inte fick tekniken att fungera (tålamodet är ej min bästa vän) men sista veckorna har det plötsligt börjat stämma lite bättre. Så mitt enda mål i lördags var att känna att jag kunde åka klassiskt med flyt. Föret som bjöds med glatta, sladdriga spår gjorde väl inte direkt att det kändes som att man åkte med något vidare flyt under tävlingen men jag kunde ändå åka helt ok tekniskt, så det blev ett godkänt lopp även det. I söndags lyckades jag sen slå till med min bästa sprint någonsin, kul avslutning på helgen! :)
0 Comments
|
ARKIV
November 2016
|