Jag hann i princip bara hem och vända i fredags, innan jag på lördag eftermiddag åkte vidare ner till Uppsala för att göra orienteringsklubben sällskap under SM-helgen. De andra hade redan hunnit springa medeldistansen men jag åkte bara ner för att springa stafetten som gick i söndags. Det är alltid lika kul att träffa alla i klubben och stämningen var som alltid på topp! Vi avrundade kvällen med 4-kamps KM där det inte gick allt för bra för mitt lag, hade ju lite otur med lottningen ;) En av grenarna var urban-O, sjukt kul både att "springa" själv och se alla andra gå in för det till 100 procent! Här har vi vinnarna till vänster Sen sprang vi ju som sagt stafett i söndags. Jag hade första sträckan i andralaget, första är ju lite utav en favorit för mig. Jag har hunnit med ett par förstasträckor på olika stafetter genom åren och det har varit blandade resultat. Idag hade jag en tydlig plan hur jag ville genomföra loppet och för en gångs skulle kunde jag också springa hela loppet precis som jag hade tänkt. Många gånger har det väl blivit lite väl mycket "följa strömmen" men idag tillät jag mig själv att ta tid till att orientera också och kände att om någon i klungan skulle springa fel, så hade jag full koll på vart jag skulle. Precis den känslan man vill ha under ett orienteringslopp! Det är inte ofta jag klarar av att hålla sånt fokus jag hade idag, det är något jag verkligen är nöjd över. Sen att benen kändes oförskämt pigga trots veckans läger, det var en bonus som gjorde att jag kunde växla ut Marie i täten, som 4a. Marie hade tyvärr oturen att dra världens bom till andra kontrollen, sånt som händer i den här sporten. Madde tog oss sedan i mål med bravur, efter att ha blivit sent inkallad kvällen före.
Nu väntar en lite lättare vecka hemma innan jag äntligen beger mig ner till Ramsau nästa tisdag. Känns konstigt men också sjukt kul att det bara är en vecka kvar till säsongens första pass på snö!
0 Comments
Redan fredag, den här veckan har gått så fort!! Vi brassar hemåt och tackar Sollefteå för många riktigt grymma träningspass. Jag vill påstå att Sollefteå var en av de bättre lägerorter jag har varit på. Speciellt såhär års när högsta prioritet ligger på rullskidåkning och skidlika träningspass. Rullskidbanan får högsta betyg och backen upp till skidstadion erbjöd också riktigt tuff åkning. Förutom race i tisdags har vi hunnit med impulspass på banan, långa klassiska backintervaller upp till Hallsta, löpning och flera distanspass. Löppasset i onsdags som innehöll en del orientering var väl veckans enda minus då vi inte visade upp våra bästa OL-kunskaper, utan hamnade i riktig skitskog. Vi har verkligen fått känna på hösten här uppe, -5 grader var det i onsdags morse. Var inte så att man njöt allt för mycket av att trampa ner i blöta myrar den morgonen. Känns konstigt att jag kunde springa i shorts och t-shirt hemma för mindre än en vecka sen. Tjejerna på väg upp i ett brandtorn under dagens löppass. Jag är för höjdrädd för att våga mig upp, så tog på mig rollen som fotograf ;) Nu vill lekledaren att vi ska fördriva tiden i bussen med att spela rappakalja !
åka på tävlingsrull, som att jag gick bakåt ett år i teknikutvecklingen.Tänkte att den lilla luckan inte skulle vara något problem att ta igen, men det var svårare än vad jag trott! Hamnade istället i en klunga med några äldre män och en till seniortjej. Det gick ryckigt och jag kan inte påstå att jag hade någon vidare nytta av att åka i den klungan då det kändes som att många hade mer fokus på att gruffas och knuffas, än att försöka jaga ikapp de framför. Känslan för egen del var väl som jag skrev ovan inte någon höjdare. Så här i efterhand var det bara dumt att köra med tanke på att jag redan innan hade ont i axeln och alla små skavanker som kom av det. En silvermedalj blev det i alla fall. Nu ska jag njuta av att vara hel och ta vara på bra dagar här uppe. Vi hörs senare i veckan :) En bild från ett löppass hemma i helgen. Så tacksam min kropp att jag har kunnat springa hela den här säsongen utan avbrott för skador. Löpning på hösten är underbart!
Förra helgen gick Vasastafetten av stapel och där hade vi enligt tradition ett lag med klubben. Vi ställde upp i mixklassen och det blev till slut en mycket fin 2a plats för oss. Alla i laget gjorde riktigt bra lopp och det var verkligen kul att få vara en del i detta. Vi hade till och med ledningen ett tag i mitten av stafetten men mot slutet blev KFUM Örebro lite för starka för oss, när de skickade in löpare som b.la. hade sprungit Finnkampen hehe. Jag själv sprang sträckan mellan Oxberg och Gopshus. En kortare sträcka på ca 4,5 km där det verkligen gällde att sätta hög fart från start. Kanske inte riktigt min favorit med så flack, snabb löpning. Gillar ju mer när man får grisa på lite uppför ;) Men jag är ändå nöjd med loppet och tycker att det kändes helt okej för att vara mitt i en så pass hård träningsperiod. HÄR kan ni läsa varje löpares berättelse om sin sträcka. Måste också nämna hur imponerad jag är av alla som tog sig igenom UltraVasan, sjukt bra gjort. Inte bara Jonas Buud som sprang 9 mil i ungefär samma fart som jag sprang min 4,5 km. Även alla "motionärer" som glatt hejade på oss stafettvaselöpare och tyckte vi var starka när vi sprang förbi. Hallå det är ni som har sprungit typ 6 mil längre än oss och är urstarka! Coolt! Bild från prisutdelningen Jag vill passa på att välkomna Moramast som från och med nu kommer stötta mig i min skidsatsning. Moramast startades som ett familjeföretag 1973 med verksamhet på den svenska marknaden. Idag är de en ledande tillverkare av belysningsstolpar i Sverige och jobbar för att vara den största aktören på den Europeiska marknaden för trafiksäkra lösningar i vägutrymmet. Moramast strävar efter en trafikvänlig miljö med "krockvänliga" stolpar och har utvecklat en ny, eftergivlig, stolpe kallad "Morastolpen". Jag är tacksamt för att ni vill hjälpa mig och ser fram emot ett gott samarbete! /Frida |
ARKIV
November 2016
|