God morgon alla som läser från Sverige, god eftermiddag ni som läser från Kazakstan och god natt om jag har någon läsare från USA? Nu är det som sagt eftermiddag här i Kazakstan. Vi är inne på dag två även om det känns som att det är tredje dagen. Vi kom hit igår morse, åt frukost och gick och sov några timmar. Vaknade sedan och åt lunch fast det kändes som att det var en ny dag och att vi egentligen skulle äta frukost. Det blir lite rörigt i skallen när man reser i tidszonerna såhär men idag känns det som att kroppen är med i matchen igen efter att ha sovit "på riktigt" en natt. I förmiddags var vi på stadion och testade banorna. Det var riktigt fina banor men ganska knapert med snö. De verkar inte direkt ha samma kapacitet på snökanonerna som hemma i Falun, den enda kanonen vi såg på stadion hade det lite kämpigt om man säger så ;) Men det kommer säkerligen bli bra tävlingar hur som helst! Internet här på hotellet räcker retligt nog inte in till sängarna på mitt och Evelinas rum. Man får gå ut i hallen eller i korridoren utanför rummet där routern sitter om man vill uppdatera. Så nu sitter jag här utanför på golvet och hoppas på att inlägget ska komma upp. Vi hörs snart igen!
0 Comments
Här har det varit allt för dött på sistone men nu sitter jag äntligen på tåget mot Arlanda och resan har börjat! Sedan vi hördes sist har jag hunnit med en hel del. Första veckan skrev jag hemtenta i en kurs som kan ha varit något av det tråkigaste jag läst sen filosofin på gymnasiet. Igår fick jag i alla fall veta att jag klarat tentan, så det känns skönt att kunna lägga den bakom sig. Jag har hunnit med finfina pass på Lugnet, så härligt med riktigt vinter och kunna åka på de långa spåren. Här är en bild från ett eftermiddagspass med pannlampa: När tentan var avklarad passade jag på att baka, både bröd och glutenfria semlor. Semlorna var rena drömmen för mig som älskar semlor och hade oroat mig för att tvingas avstå dessa nu när jag äter glutenfritt. Jag tänkte visa er receptet sen när jag skriver från datorn där jag har det sparar. Sista dagarna har jag släppt upp träningen och varvat intervaller med kortare distanspass. Efter lite tuffare träningen under en period är det så himla gött att släppa upp, få dra på lite snabbare på intervallerna och känna att kroppen också svarar så mycket bättre än när man är nertränad. Nu hoppas jag hitta samma fina form som under skandinaviska cupen i Falun och att den då håller i sig lite längre än en tävling. Det känns i alla fall som att jag ät på god väg åt rätt håll! Nu är vi alltså påväg mot Kazakstan. Det är en ganska mäktig resa vi har framför oss. Vi är framme först klockan 2 inatt men då är det morgon där, klockan kommer vara 7 tror jag. Vi missar alltså en hel natt men det är ingen tävling förns på tisdag, så det ska nog gå fint! Jag räknar med att det kommer bli några koppar kaffe. Hittills idag har det blivit noll, då det visst var problem med varma drycker här på tåget. Kaffestopp blir första anhalten på Arlanda.
JAAA är så himla glad just nu. Vill göra high five med allt och alla jag möter och bara skratta åt alltihopa. I söndags kväll fick jag ett ganska oväntat med väldigt glädjande besked, jag är en av fyra tjejer som ska få åka U23-VM i Kazakstan i slutet av januari! Det var inget direkt uttalat mål inför säsongen men väl en dröm som jag ändå haft i bakhuvudet under många tuffa träningspass. Det har varit en sporre när det känts tungt i slutet av de där långa stakpassen eller under ett tufft backintervallpass i Baggbo. Egentligen något jag drömt om i flera år. Har verkligen drömt om det på nätterna också och minns speciellt en gång veckorna innan Bruksvallarna. Då drömde jag att uttagningen till U23 skulle avgöras i ett störtlopp, i Schladming i Österrike. Jag grät på start vet jag, för jag ville så gärna visa vad jag kunde men hade panik inför hoppet som är in i målbranten där. Haha sjuk dröm. Så det känns så himla kul att få förtroendet och ett litet kvitto på att hårt jobb och det där tålamodet jag skrev om lördags, kanske ändå lönar sig tillslut :) Stort tack till alla som har stöttat mig och hjälp mig på vägen hit! Ingen glömd men jag vill ändå rikta ett extra stort tack till Klas och Kristian som har vallat mina skidor hela vintern och såklart mina föräldrar, tillika huvudsponsorer. Söndagens lopp har jag ju inte heller berättat om. Det var en tuff historia! Det kändes att fredagen verkligen varit en rejäl urladdning, kroppen var inte i lika fin form längre. Första klassiska varvet gick bra men det var svårt att göra så mycket från den position jag hade i starten. Redan på andra klassiska varvet blev jag trött, tappade tekniken och det blev mer en kamp om att spara så mycket energi som möjligt till skatedelen. Trots en trött kropp kunde jag plocka många placeringar. Det var verkligen inget "kontrollerat" lopp idag. Tekniken kändes som bortblåst, jag öste bara på och tänkte framåt, framåt hela tiden, sista varven gick på ren vilja!
Vad är väl sprintfinaler på Lugnet... En kopp kaffe och Tour de Ski på TV är väl minst lika bra. Njaaaa... kanske inte riktigt så jag känner just för stunden men om jag ser framåt mot morgondagen så är det nog inte alls ett sånt dåligt alternativ.
Det var inte ens nära kvalificering idag. Jag åkte riktigt dåligt tekniskt och det är bara att acceptera att jag har en bit kvar innan jag är så trygg i klassiskt att jag kan sätta tekniken även på sprinttävling. Jag vet ju hur jag kan åka på träning så någonstans i kroppen lär ju åkningen ändå finnas. Även om den verkade vara djupt begraven idag. Inget driv utan mest bara spänt i diagonalen. Vissa saker verkar ta längre tid att lära sig. Tålamooooood är inte min styrka, nej. Bra form, snabba skidor och ett glatt humör, var vad som behövdes för att det skulle gå snabbt i skidspåret idag. När man inte lyckas vänder man och vrider på minsta lilla detalj för att försöka hitta något som gör att det går att åka skidor snabbare, men sen plötsligt kan det vara så himla enkelt! Och kanske var det just därför som det också gick så bra. Idag krånglade jag verkligen inte till det utan åkte upp till stadion med inställningen att det var samma träningsrace som vi körde med DSA förra fredagen. Lite nerver smög sig på men ändå ovanligt lite tankar för att vara mig. Jag är en sån som kan grubbla sönder saker och ting, något jag ofta tror hämmar mig när jag ska tävla. Stressar upp mig i onödan och fokuserar på fel saker. Jag har jobbat på att få bort det här och kanske har jag blivit lite bättre på det. Eller så var det bara för att det var hemmaplan som det kändes så enkelt ;)
Som jag skrev igår har jag känt mig pigg och så kändes det även när jag åkte tävlingen. Jag kan dock inte påstå att jag kände mig ovanligt pigg utan det var nog ungefär så som jag känt tidigare gånger då jag varit i helt okej form. Skillnaden idag var nog att allt annat också stämde, tekniken satt väldigt bra och jag åkte kontrollerat hela loppet. Stressade aldrig upp mig eller klantade till det med någon dum vurpa eller något sånt som kan ha hänt tidigare. Försökte åka bestämt utför då det var en del svåra partier med "dolda" isfläckar. Blev överraskad över att loppet ändå räckte så pass långt som till en 8e plats bland de svenska tjejerna och 19e totalt i Skandinaviska cupen. Det mest dramatiska som hände var nog när jag varvade efter 5 km och det helt plötsligt far in en unge på snowracer mitt på stadion!! Man kommer med ganska hög fart ner där och jag hann se hur pappan till ungen flög efter med panik i blicken. Jag hann resa mig, kunde vika undan och undvika en krock. Skönt!! Vill ju inte gärna vara den som har mosat en liten unge och jag hade nog dessutom varit en aning less om en sån grej förstört loppet. De där snabba skidorna fixade förresten världens bästa Kristian, ovärderlig service! Imorgon är det klassisk sprint. En tuff uppgift att bli bland de 30 bästa och ta sig vidare från kvalet. Ska göra mitt bästa så får vi se hur långt det räcker. Resultat från dagen finns här: http://falun2015.com/wp-content/uploads/2014/11/Results.pdf Nu är det riktigt nära till något som jag har sett fram emot länge, nämligen Skandinaviska cupen här i Falun. Har känt suget efter revansch sedan den lilla fadäsen på klassiska loppet i Norge. Det var ju snart en månad sedan nu, så har hunnit bygga upp en ganska stor längtan. Träningen har gått bra över jul. Körde b.la. Axa Ski Marathon i Orsa som inte blev någon hit om man säger så. Kroppen var först väldigt sliten efter det loppet men sen har det bara känts bättre och bättre för varje dag. Nu i veckan har jag kört korta distanspass och ett förberedande intervallpass på sprintbanan med DSA. Jag hoppas att kroppen fortsatt känns pigg i helgen, då kommer det nog bli väldigt kul att tävla här på hemmabanorna. Imorgon är det dags och vi börjar med favoriten 10 km skate. Jag har inte sett några exakta starttider än så länge, men jag gissar lite och tror att jag kommer starta ungefär 10.23, får se hur rätt min gissning blir ;) Ni borde kunna följa tävlingen på den här sidan http://falun2015.com/teams/skandinavisk-cup/ , men aldrig roligast är ju att se den live, på plats på Lugnet! Här är några bilder från de senaste veckorna: Växlande väder med både kyla och tö men skidspåren har klarat sig bra. Har tränat både hemma i Leksand, i Falun och i Grönklitt. Pluggsällskap på hemmaplan Middag hos Emilie som snart lämnar Falun för några månade i USA Explosiv styrka med medicinboll i friidrottshallen. Tyvärr ingen bild från min 23e födelsedag som firades med familjen i måndags. Men mysigt var det hur som helst !
|
ARKIV
November 2016
|