Tjenare! Här sitter jag med stickad tröja och tycker att det känns som minusgrader ute när det i självaverket är ett par plus. En önsketanke om att vintern inte är så långt borta kanske, eller bara följderna av att nyligen ha kommit hem från ett betydligt varmare klimat. Japp, under mitt lilla uppehåll här på bloggen smet jag iväg till Mallis för årets sista barmarksläger med IFK Mora. Det har blivit lite utav en trend bland skidåkare att välja Mallis som lägerplats i oktober och nu förstår jag varför. Vem väljer inte eftermiddagspass i solnedgång nära havet framför rullskidor i halka och mörker liksom hehe. Alperna i alla ära, men jag har nog hittat en plats som kommer tätt efter på listan över finaste träningsplatser, vägen ut mot Cap Formentor! Det går ju inte riktigt att fånga allt det fina på bild men jag tror ändå de här bilderna förmedlar rätt så bra hur fint det var. Efter att ha varit borta i över en vecka är det förstås skönt att komma hem. Det jag längtade mest efter den här gången var nog att laga min egen mat. Att bo på all ialnclusive hotell är väldigt smidigt och tidsbesparande när man är på läger, men sista dagarna var man ganska trött på pommes, majo, smaklös glass och stekt kött som mest innehöll ben. Det hinner dock oftast bara gå ett par dagar innan jag börjar längta tillbaka igen och där är jag nu. Jag ska göra mitt bästa för att hålla ut till nästa måndag då vi åker till Bruks för SNÖLÄGER (!!) Träningen då? Ja vi åkte ju inte bara runt och njöt av den fina miljön utan avverkade flera distanspass och 4 tuffa fartpass där alla var tävlingsfart. Just under de passen var det svårt att hinna se sig omkring så mycket ;) Värmen i kombination med den tuffa intensiteten gjorde att man mest fick fokusera på att andas och hålla sig på vägen. Backarna upp mot Lluc fick sig ganska många besök (dit typ alla vägar ledde), liksom Formentor och därtill ett race uppför de omtalade serporna i Sa Calobra. Det blev riktigt bra kvalité på alla pass och jag fick bra besked på att både formen och det tekniska går åt rätt håll. Ibland, eller ja alltid förresten, så måste man ta sig tid att få en extra dos skratt. Det blev många sådana stunder under veckan och här är en av dessa då vi just pallat några granatäpplen. På vilodagen gav vi oss ut på djupt vatten när valet av aktivitet föll på tennis. Inget vi tjejer direkt levererade på. Det enda vi med säkerhet levererade var många skratt! Så summan av kardemumman, ett riktigt kanonläger!
0 Comments
I fredags åkte jag ner till Stockholm för att avsluta orienteringssäsongen med att springa 25-mannastafetten, ett kul avbrott i träningen. En säsong som inte går till historien varken vad det gäller antalet tävlingar eller mina prestationer. Konstigt vore det väl annars då jag aldrig sprungit så lite träning/tävling som i år. Det är tyvärr prioritering som får göras när jag har valt att satsa på längdskidåkningen. Men det till tros, jag kommer alltid orientera när tid finns, för det är KUL! Även om jag blir irriterad på mig själv när jag springer som jag gjorde i lördags. Full forcering framåt utan att kolla nämnvärt mycket på kartan. Det är här avsaknaden av träning med karta kommer in i bilden... hehe. För laget gick det lite sisådär. Fina insatser blandades med en del misstag och vi slutade på placering 29, så inom topp 30 i alla fall. Hur än resultaten blir så är det alltid härlig stämning ute på orienteringstävlingar. Om jag inte räknat helt fel var det tio år sedan jag sprang mitt första 25manna och sedan dess har jag sprungit alla år utom förra året då jag var i Ramsau istället. Minns hur spännande det var första gången och det är det fortfarande. Det är något speciellt med orienteringsstafetter alltså! Även om jag inte längre är lika nervös som för tio år sedan när jag skulle ge mig ut på 2,5 km vit bana, runt åkern typ ;) Nu laddar jag närmast för maxtest på bandet imorgon bitti.
Hej allihopa! Kul att se att när jag väl skriver, så finns det några tappra själar som kikar in här. Vilket tålamod ni måste ha när det går så långt mellan uppdateringarna. Det tålamodet önskar jag att jag också hade haft ibland. Så det här till er, ett nytt inlägg efter bara ett par dagar, tack för att ni fortfarande följer mig! Det märks att hösten verkligen är här nu. Nästan så att jag har längtat lite efter kylan. Kanske inte kylan i sig utan mer för att det är ett tecken på att säsongen närmar sig. I måndags genomfördes kanske årets sista pass i shorts. I och för sig var det bara ett par ynka plusgrader, så om det ska gälla som temperaturgräns kan det nog blir några pass till ;) Nej, det var faktiskt ganska kallt om benen när vi drog igång passet i slalombacken i Romme. Frosten låg på backen vid botten av Götes Brant och det var väl inte direkt så att svetten rann om en i början. Varmare var det dock på toppen där Mattias tog den här bilden. På planen stod skidgångsintervaller. Vi körde 4 tröskelintervaller från botten. När vi nådde sista krönet var det en station där vi skulle göra spänsthopp med stavar, sprättande skidgång, 3-4 vändor innan vi sprang vidare sista biten till toppen. Ett riktigt bra pass där benen blev härligt möra! Skidgång i Romme har blivit ett pass som jag verkligen förknippar med fina höstmornar. Har nog aldrig varit med om att det varit dåligt väder där, får alltid gå och kisa med soluppgången rätt i ögonen! Sol hit och sol dit, här en bild från ett pass i kvällssolen med Moa i söndags.
Nu är det redan andra oktober och halva hösten har verkligen flugit förbi. September gick i en rasande fart och jag fick åka på läger till ett ställe som jag länge drömt om att få träna på, Toblach i Italien. Toblach ligger på 1200möh men många av passen avslutades uppemot 2300möh, så visst blev ett och annat rekord i antal plockade höjdmeter. Som mest tror jag det blev runt 1600 en av dagarna då åkte klassiskt från Toblach till Cortina och sen upp till Drei Zinnen på ett långpass. Vid starten av passen kikade vi upp mot topparna och funderade över hur tusan vi skulle komma upp dit, men så vips hade timmarna bara flugit förbi och vi nådde toppen fortare än vad vi egentligen önskade. Ja, så var det faktiskt. Tiden gick så fort tack vare den helt fantastiska miljön att man aldrig ville att passen skulle ta slut. Givetvis fanns det dagar och pass då kroppen var riktigt trött. Men jag reste ändå hem med en känsla av att energidepåerna var fyllda till max. Inte bara tack vare den fina miljön utan också för att vi hade kul tillsammans och träningen var otroligt givande. Fler och fler detaljer börjar så sakteliga falla på plats och jag tycker att jag börjar få små hintar om att utvecklingen går åt rätt håll. Jag är så motiverad till att fortsätta jobba hårt med de bitar som behöver förbättras nu sista månaderna innan säsongen drar igång. Nu är jag just hemkommen från några träningsdagar i skidtunneln i Torsby. Kontraster mot Toblach! Inne i tunneln flyger inte direkt timmarna förbi men jag tycker ändå att det har gått bra. Det är guld värt att få några pass på snö såhär tidigt på säsongen. Förutom att nöta teknik inne i tunneln så har jag och Helene hunnit ta vara på det fina höstväder som Torsby bjudit på i veckan genom två intervallpass utomhus. I onsdags körde vi ett 60 minuter långt tröskeldrag med impulser på rullskidbanan och idag visade Rasmus Blom oss det allra bästa av Valbergets backar där vi körde elghufsintervaller. Ett kort men minst sagt givande läger.
Nu väntar två veckor på hemmaplan innan nästa läger med Mora, den här gången på Mallis. En höst fylld med läger med andra ord, vilken tur då att läger äger ;) |
ARKIV
November 2016
|