I fredags åkte jag ner till Stockholm för att avsluta orienteringssäsongen med att springa 25-mannastafetten, ett kul avbrott i träningen. En säsong som inte går till historien varken vad det gäller antalet tävlingar eller mina prestationer. Konstigt vore det väl annars då jag aldrig sprungit så lite träning/tävling som i år. Det är tyvärr prioritering som får göras när jag har valt att satsa på längdskidåkningen. Men det till tros, jag kommer alltid orientera när tid finns, för det är KUL! Även om jag blir irriterad på mig själv när jag springer som jag gjorde i lördags. Full forcering framåt utan att kolla nämnvärt mycket på kartan. Det är här avsaknaden av träning med karta kommer in i bilden... hehe. För laget gick det lite sisådär. Fina insatser blandades med en del misstag och vi slutade på placering 29, så inom topp 30 i alla fall. Hur än resultaten blir så är det alltid härlig stämning ute på orienteringstävlingar. Om jag inte räknat helt fel var det tio år sedan jag sprang mitt första 25manna och sedan dess har jag sprungit alla år utom förra året då jag var i Ramsau istället. Minns hur spännande det var första gången och det är det fortfarande. Det är något speciellt med orienteringsstafetter alltså! Även om jag inte längre är lika nervös som för tio år sedan när jag skulle ge mig ut på 2,5 km vit bana, runt åkern typ ;) Nu laddar jag närmast för maxtest på bandet imorgon bitti.
0 Comments
Leave a Reply. |
ARKIV
November 2016
|