Befinner mig i Otepää, Estland för tävlingar i Skandinaviska cupen.
Reste i tisdags, tillsammans med 10 andra åkare i den nationella gruppen, över hit till Baltikum för att köra den avslutande touren. Vi tävlar för våra klubbar medan det är ytterligare 10 svenska åkare här som kör för landslaget. Vi möter tufft motstånd från b.la. Norge, Finland, Estland och Kanada. Efter att ha landat med flyget styrde vi mot Madona, Lettland för första racen som var sprint och 10 km fritt. Resan vidare till boendet tog oss till en början ut på den minsta av grusvägar, vidare ut på öppna fält med hus som mer liknade förfallna lador, än ett hotell med helpension. Vi vände, kollade kartan, åkte åt samma håll igen. Såg så en liten skylt, skulle den kunna peka mot vårt hotell? Synen i den utpekade riktningen var en smula bättre än tidigare. Men nej, till vår lättnad var det inte heller rätt. När vi prövat kanske tre olika grusvägar kom vi så fram till en skylt med rätt hotell och hör och häpnad, det lyste och verkade finnas elektricitet! ;) Hotellet vi skulle bo på överträffade våra förväntningar som var ganska lågt ställda efter allt vi sett hittills. Tävlingarna gick för min del lite både och. Det börjar bli lite av en vana att skriva dessa rader, men sprinten var ingen hit medan distansloppet var bättre. Det var, likt Borås, riktig grisföre med nysnö som gjorde att glidet var i princip obefintligt. Jag vet inte om det var föret i sig men känslan var långt i från topp från min sida. Men jag tycker dock att jag kunde fokusera bra på tekniska detaljer som gjorde att jag höll ihop loppet helt okej. Tidsmässigt har jag aldrig varit så nära toppen, så det får ses som positivt! Jag fick även med mig mina första poäng i cupen. Efter tävlingarna i Madona fortsatt vi hit till Otepää. En resa som innehöll det mesta. Milvis med grusvägar som var så skumpiga att vi var nära att förlora skidfodralen som satt fastsurrade på taket. Vi hann precis stanna innan hela högen var påväg att flyga av!! Efter ytterligare stopp för trasiga vindrutetorkare som gett upp i blötsnön och felnavigeringar kom vi så på plats. Idag har vi testat morgondagens sprintbana som ska köras i klassisk stil. Klurigt före men vi litar på att vallarna hittar något som biter tills imorgon. Banan börjar med en lång, fin slakmota, vänder ner mot stadion innan det avslutas med ett långt upplopp. Jag är taggad och det ska bli kul att köra imorgon!
0 Comments
Leave a Reply. |
ARKIV
November 2016
|