Äntligen har jag tagit mig norrut för skidåkning. Natursnön lyser med sin frånvaro men Bruksvallarna gör en aldrig besviken! Här finns konstsnö och fina skidspår så det räcker till nästintill hela skidsverige. Bruksvallarna kommer alltid ligga mig lite extra varm om hjärtat. Det var faktiskt här, för snart 8 år sen, som jag lärde mig åka skidor. Okej, några stavtag hade jag tagit innan, men det var här allt började på riktigt. Jag hade nyligen bestämt mig för att lägga slalomskidorna åt sidan och fått för mig att börja åka längdskidor istället. Det var en av alla mina, på förhand kanske lite ifrågasatta, idéer men som med de flesta sådana idéer, är de absolut inget jag ångrar. Jag åkte alltså hit på läger med Dalarnas Skidförbund utan att egentligen kunna åka skidor. Jag antar att jag hamnade efter på typ alla pass men minns bara att jag tyckte det var sjukt kul och som ni märker har jag varit fast sedan dess. Jag hade såå gärna velat se en film när Frida Erkers 15 år åker skate för första gången haha. Ett litet sidospår bara men det var något jag låg och tänkte på igår kväll. Att jag redan har besökt Bruksvallarna varje år, 8 år i rad och det har verkligen blivit en favorit hos mig. Jag har inte riktigt kommit in i det här med att "fota till bloggen" under varje träningspass än, så jag har dragit lite på bloggandet pga. bildbrist. Men Moa knäppte några bilder igår kväll när vi tränade med pannlampa, så jag lånade en bild från henne :) Träningen här är riktigt bra. Visst att man kanske hade drömt om fina långpass på fjället, men man kan ju inte få allt här i livet. Det är ju uppenbart att vintern inte verkar vilja bjuda till i år heller... Så med tanke på vädret är den slinga de fått till på ca 3,5 km kanonfin. Under träningssynpunkt blir det nästa bättre också, då vi får snurra varv på varv på den banan vi ska tävla på nästa helg. Varierad åkning, som vi saknar i Falun under sommaren, med alla olika sorters backar, både branta och åkvänliga. Idag var det intervaller på planen. Det började med att mitt tålamod sattes på prov då vallatipset från våra Norska grannar för visso tog mig uppför alla backar utan problem, men skidorna nöp fast rejält. Fick springa hem, hämta en stålsickel och skrapa av lite valla innan jag kunder köra igång. Som sagt, vallningen är verkligen skidåkningens baksida och jag hatar när det krånglar inför intervallpass. Nåväl, bra att träna psyket också och efter att första intervallen gått på irritation gick resterande del av passet desto bättre. Oftast handlar ju de första snölägren om att åka mycket skidor och få skidvanan, men eftersom det nu är så pass nära inpå säsongspremiären blir det lite balansgång hur mycket man ska träna. De närmsta dagarna blir det därför extra viktigt att känna efter hur kroppen känns och för en gångs skull släppa tänket om timjagandet. Än så länge tycker jag att formen har känts okej så jag ska göra mitt bästa för att vässa den ytterligare ett snäpp till nästa helg. Nu väntar en lugn eftermiddag med vila, plugg och en tur till Funäs för fika! Fullt fokus på matteplugg- en vanlig syn mellan passen.
0 Comments
Leave a Reply. |
ARKIV
November 2016
|