För snart 6 månader sedan befann jag mig i Bruksvallarna och var så sjukt nervös inför säsongens första lopp. Kanske en av de mest nervösa kvällarna jag varit med om. Jag var så rädd för att misslyckas och samtidigt så himla taggad på att få tävla efter en höst då kroppen känts starkare än någonsin. En himla anspänning som ledde till tårar av lättnad efter loppet. Där och då förstod jag nog inte hur otroligt viktigt det var för mitt självförtroende att sätta åkningen den dagen. Inte resultatmässigt utan mer för att jag bevisade för mig själv att jag kunde. Det är ett av mina starkaste minnen från den här vintern. Det största ögonblicket är ändå en söndagskväll i januari, på Scandic här i Falun, då glädjen inte visste några gränser efter att jag fått veta att jag skulle åka U23 VM. Bara att få åka till Kazakstan var en dröm som gick i uppfyllelse för mig. Därför är jag väldigt nöjd med hur jag kunde sätta nya mål inför tävlingarna när vi väl var där. Att jag sedan hade vissa bekymmer med mina underben i skateåkningen grämer mig såklart. Hur som helst, det är nog inget jag kommer minnas när jag ser tillbaka på den här säsongen om några år. Det jag kommer minnas är en säsong där jag förverkligade en dröm och mer där till. Efter U23 väntade min första start i världscupen. Förvisso i den nationella gruppen men jag var där, bland alla mina förebilder, i en miljö som tidigare känts så långt borta. Att se att målen går att uppnå, även om de är högt uppsatta, ger sådan otrolig motivation. Jag vill dit igen och göra det bättre än vad jag gjorde den här gången. Säsongen 2014/2015 präglades tidigt av en stor dos motivation. Jag hade en dålig period under våren och början av sommaren med mycket sjukdom, men när jag väl kom igång fungerade träningen himla bra. Träningsmängden i sig, sett över hela året, var inte så värst mycket större än året innan. Dock har min insats och mitt fokus varit snäppet vassare. Det ledde till att jag märkte stor utveckling mot hösten, vilket gav självförtroendet en skjuts uppåt. Som jag skrev i början tror jag att ett bättre självförtroende har varit helt avgörande och den största anledningen till att jag tog ett så stort steg framåt den här vintern. Tack alla som har stöttat mig under året! Sponsorer såväl som ledare, familj, släkt och vänner. Det betyder mycket för mig, utan ert stöd vore min satsning inte möjlig. Nu är det redan maj och barmarksträningen är igång. Efter en lugnare period i april är jag taggad, motiverad och redo att förverkliga nya drömmar. Uppåt, framåt !
0 Comments
Leave a Reply. |
ARKIV
November 2016
|