Stupat i säng efter en riktig utmaning i spåret. Idag har SM-tremilen med individuell start avgjorts på Åsarnas fina milbana! Som jag avslutade med senast, har formen svajat senaste veckorna. Jag har inte haft svår att motivera mig inför helgens race, men däremot kanske inte tänkt på tävlingen lika mycket dagarna innan som jag vanligtvis brukar. Det var först igår kväll som jag verkligen blev nervös. Var så nervös att jag hade svårt att sova och det kändes som jag hade mjölksyrarus i hela kroppen. Att slappna av har jag alltid haft lite svårt för och något jag jobbar på att förbättra. Jag är nöjd med dagens lopp. Främst för att det fortsatt går så mycket bättre att åka klassiskt!! Det var svårt att veta vilken fart jag kunde hålla från start och jag ska erkänna att jag hade respekt för distansen. Det gick lite upp och ner under hela loppet. Ibland fick jag en "kick" och höll väldigt bra fart för att sedan, utan att jag egentligen märke det, tappa fart. Kanske hade jag kunnat öppna hårdare, för hur som helst så blir man ju ändå trött mot slutet. Jag väggade i alla fall aldrig helt, om än de sista 500 metrarna då jag började få krampkänningar lite här och var i kroppen. Är glad att jag hade klarat av i princip hela banan då. Nu har jag i alla fall genomfört min första tremil och tar med mig alla nya erfarenheter till kommande. Det här var kul och jag ser fram emot att köra fler i framtiden! Det blev tillslut en 20e plats för mig, med inte allt för stort avstånd till topp-15. I torsdags körde jag Teamsprint SM tillsammans med Emilia. Det var första gången för mig och oj vad kul det var! Stafett har alltid varit en favorit hos mig och sprintstafett var inget undantag. Det går till så att det först körs semifinaler där totalt 10 lag går vidare till en final. Vi åkte lite orutinerat men tog oss i alla fall vidare till finalen, vilket var målet för dagen. Väl där hade vi ändrat lite på taktiken kring växlingarna och fick till bättre åkning. Det räckte till en 7:e plats, precis efter Umeå och Domnarvet som blev 5:a och 6:a. För egen del var det nog en av mina bästa insatser i sprintsammanhang och vi båda kände oss nöjda med insatsen. Det känns konstigt att säsongen redan är över. Vintern har rusat iväg och jag kan inte riktigt förstå att det var FYRA månader sen jag stod på start i Bruksvallarna, nervös och spänd på hur den här säsongen skulle bli. Hur kunde det gå så fort? Nu när det är slut känns det helt tomt! Vad ska man nu se framemot? Hur ska jag stå ut enda tills november innan det drar igång igen om jag längtar redan nu??! Det ska såklart bli skönt med lite vila ett tag. Det går inte att sticka under stolen med att man går runt med en liten press på sig själv nästan konstant från november, då man alltid vill att kroppen ska vara på topp för att kunna prestera på tävlingarna. I princip överallt i vardagen finns tankarna på att göra allt rätt för att förbereda sig så bra som möjligt för nästa tävling. Allt från när man åker buss bland folk som är förkylda, till inställning på träningarna. Att släppa absoluta toppfokuset ett par veckor är nog nödvändigt. Men sen är jag redo för fokus mot nästa säsong igen :) Foto: Adam Johansson
0 Comments
Leave a Reply. |
ARKIV
November 2016
|